Jag hade nog inte riktigt vågat tro att den kvarvarande sjukboxhönan skulle vara vid liv idag men tji fick jag. Hon var ganska nöjd och hade värpt ett ägg! När jag tog bort plastskivan över boxen började hon genast sträcka hals för att bedöma sina möjligheter i den fria världen. Nu är hon ute men jag tycker inte hon ser lika glättig ut efter en kvart i den svalare växthusluften – hon har fått en liten grön märkning så jag ska kunna följa henne.Nähä, nu ser jag, vingarna hänger och hon står bara och huttrar. Det blir sjukboxen igen, marsch pannkaka!
Annars verkar det vara hopp om livet. Inga nya dödsfall och halmlådorna verkar funka hjälpligt. De är i vart fall populära. Ut och äta en sväng och sedan gå in och kura tillsammans med några kompisar. Kanske är det skönt att kunna ta skydd på det här viset. Jag misstänker att det inte fanns några ställen att gömma sig på i industrihönseriet. Om det finns mörka hörnor och för bekväma reden brukarde bli tillhåll för hönor som är skygga. Det är opraktiskt och därför brukar man jobba för att inte skapa sådana platser inom en anläggning. Här på kärngården får det vara ok att gå och gömma sig. Den öppna rymden i växthuset kan bli för mycket för ett djur som ”normalt” ska leva i en undervegetation i en djungel. För att nu inte tala om den öppna rymden OVANFÖR växthuset. Där flyger det fåglar och molnen växlar och det är allmänt oroligt.
Jaha, hundskall och plötsligt inte en höna i sikte! Skräphundar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar