Igår kväll hämtade jag 31 hönor på en gård utanför Tjörnarp. De såg ut som industrihönor gör när de blivit pressade att skjuta upp sin första ruggning så långt det går. Nakna på stora delar av kroppen, bleka om huvud och ben, ruggiga helt enkelt. I inhägnaden på gården fanns det kanske uppåt 1 000 hönor – svårt att bedöma, halvmörker och upprörd stämning eftersom vi kom och störde dem.
Hönorna lastades i bananlådor och det gick ganska snabbt. Litet för snabbt, men eftersom jag fick två bonushönor med mig gick affären ändå ihop. I stället för 30 hade jag fått 29 men med två gratis gick det ju ändå på plus. I vart fall igår kväll.
Hönorna installerades i små halmboxar gjorda av pallkragar med plåt över för att spendera natten. På morgonen var jag nöjd med att bara hitta två döda hönor. De hade rest från Halmstad dagen innan jag köpte dem och ytterligare en transport blev för mycket för några av de slitna individerna. 29 kvar. Min kalkyl var att varje höna skulle behöva lägga ca 20 ägg för att finansiera sig själv. Krasst, men man måste ha tänkt på det i vart fall, tycker jag. Nu måste de resterande hönorna värpa litet extra för att finansiera sina döda systrar. Hmmm, vilken trist värld det blir när saker räknas om till pengar.
Nåväl, som framgår av bilden får jag skatta mig lycklig att inte fler hönor valt att lämna oss. Det är inte mycket till fjäderdräkt och inte mycket till ambitioner som strålar från dessa apatiska äggmaskiner.
Jag observerar dem och funderar på vad jag kan bjuda dem som de betraktar som mat. I industrin har de fått pelleterat hönsfoder men inget jag kan erbjuda liknar det. Jag testar med havrekross med helsädsinblandning. Några hönor tycker i vart fall att det går att picka runt i det, vilket sporrar fler att komma dit. Men långt ifrån alla. Paniken tilltar – om de inte vill äta och inte har fjädrar kommer de att frysa ihjäl. Jag överväger att åka till lokalföreningen för att köpa foder de känner igen … men nä! Jag provar med utgången mjölk och plockar blålusern som jag hackar sönder med närmaste morakniv. Jo, kanske. Återigen, om en höna bara testar så kommer snart en höna till – uppmärksamheten är det egentligen inget fel på.
OK, ut efter vallört och mer lusern. Jag gör en liten back med skuret grönfoder, lägger det även bland säden och kastar litet på marken. Lusern är ju ganska proteinrikt och gröna blad är aldrig fel. Vi får se hur det går.
Tänk att blåslusern finns att skörda på vallen utanför växthuset i november! Skåne är Skåne!
Några hönor hamnar i sjukbox, apatiska, en blöder från kloaken och har säkert någon form av äggstocksproblem. Jag trycker i dem vars 15 g ekologiskt smör och litet äpple och önskar dem god bättring. Ingen avlivning än. När jag tittar till sjukboxen ser jag att de rotat litet i säden men de ser inget vidare ut.
Ute regnar det. Här i växthuset sitter jag och studerar hönor. Och dricker kaffe. Den bloggande hönsakadorran - det är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar