Dag 2

Igår kväll just när det blivit mörkt stoppade jag in hönorna under mina provisoriska halmskydd och till min glädje finns det inga hönor som dött i halmskydden udner natten. Däremot har två av systrarna i sjukboxen gett upp. De ligger bredvid varandra som om de somnat. Deras plågor och korta tid på jorden är över. De slapp i vart fall bli gasade och destruerade.
Jag ser inte till många hönor när jag kommer och det visar sig att de varit ute en sväng och redan hunnit återvända till husen igen. Glädjande nog finns det ett minigäng som går och krafsar i en hörna. Skoj, igår såg jag bara en hön krafsa. Just när jag skriver detta kommer tre hönor fram och börjar krafsa mitt framför mig, vid nätet. Fortfarande ser de plågade ut runt ögonen, de har liksom trötthetsveck, men de krafsar och stirrar ner i backen och väntar sig ändå att hitta något.

Så här ser menyn ut idag: mjölk med rapsolja och lusern, kokt ris med naket korn, egen havrekrossblandning med naket korn, selen, e-vitamin, fårmineraler och litet lusern, skuren vallört blandad med lusern, vatten och snäckskal. Jag har plockat litet rönnbär fast det känns riskabelt att erbjuda dem röda grejor med risk för att de börjar hacka på andra röda grejor, dvs kam och kloakområde på sina systrar. Men jag har noterat att de hackar förvånansvärt litet så jag chansar. Flera utav dem har sår som troligen är ett antal dagar gamla, men de har fina skorpor på och ingen har fått nya sår.Men visst hackas det ibland på fjädrarna som håller på att växa ut. Hoppas min meny kan få dem att tänka på annat!

Sittpinnesystemet var ju väldigt overkill, jag borde kommit ihåg hur totalt ointresserade industrihöns är av det. Men det var längesedan vi tog emot utrangerade hönor senast, kanske 15 år. Man glömmer. Och hönorna har glömt sin nedärvda förmåga att sitta på pinnar, de har troligen spenderat hela sitt liv i ett golvsystem. Men jag vet att några utav dem kommer att hitta till pinnar med tiden.

Om jag sänker ner sittpinnarna till strax över golvnivå kanske jag kan lura några hönor att sitta på dem ganska snart? Som det är nu står de upp och sover. På en pinne kan de sjunka ner till sittande, låsa klorna kring pinnen och koppla av. Undrar om de kopplar av lika bra stående?
De är förresten inte alls så skygga som jag väntat mig. Troligen har de vant sig vid människoben som traskar runt på golvet och plockar upp döda djur en gång om dagen. De är inte så känsliga för ljud heller. Igår skällde en av hundarna till en gång och det var tillräckligt starkt för att tömma hagen på hönor, dvs de gömde sig på första bästa ställe. Några hönor tryckte sig ner i gräset och nässlorna (som fortfarande hankar sig fram i kallväxthuset) - svindlande tanke att det var första gången de rent praktiskt kunde göra det! Snack och andra småljud bryr sig hönorna inte alls om.
En höna åt just sitt livs första äppelkärna! Trodde hon skulle tappa bort den bland förnan på golvet men hon letade envist upp den gång efter gång för att hacka på den igen och igen, och svalde till sist. Det finns en första gång för allt!

En höna har fått namn - jag kallar henne Skräcködlan. Så här ser hon ut när hon låter sig väl smaka av lusern och mjölk.

Det börjar bli kallt att sitta och vara bloggande hönsakadorra. Men en kopp kaffe till och litet mer höns-tjuvkikande får det nog ändå bli … värpperioden för dagen närmar sig!